En bra verksamhet för alla

Barn- och ungdomsfotbollen är ett ständigt ämne för diskussion och debatt. Vad är bra ledarskap för barn? Hur ska vi se på nivåindelning? Hur kan vi ta hand om dem som vill ”satsa” på fotboll, de som ”bara vill vara med" och de som senare, på grund av sen fysisk och psykisk mognadsgrad eller att de är födda sent på året, upptäcker att de har en fallenhet för fotboll? Detta är inga lätta frågor att svara på och därför det är viktigt att man ständigt reflekterar över sitt eget ledarskap.

Denna text innehåller generella rekommendationer och är inget facit för varje unikt fall eller enskild individ. Texten bygger på vad forskningen i nuläget säger och handlar inte bara om att motverka utslagning. Den ger även rekommendationer kring spelarutveckling - hur vi kan ge så många som möjligt chansen att nå sin fulla potential.

De aktuella forskningsresultaten är tydliga. Inom barnfotbollen finns inget motsatsförhållande mellan bredd och elit, eller mellan ”de som vill satsa kontra bara vill vara med”. En bra verksamhet för alla innehåller bland annat träningar där;

  • alla får vara med på sina villkor
  • alla får vara med och påverka
  • den övervägande delen av träningen är lekfull, spontan och bygger på rörelseglädje mer än på systematiska ”drillövningar”
  • alla tillåts vara med i fler idrotter alternativt får en allsidig träning i sin fotbollsförening
  • alla uppmuntras till att engagera sig i lek och spontanfotboll.

En barnfotbollsverksamhet likt den ovan är bra för alla; för den som i framtiden vill fortsätta för att det är roligt, av hälsoskäl eller för att man vill bli en framtida elitspelare.

Den bästa spelarutvecklingen sker i miljöer där tränarna har uppfattningen och tron på att alla spelare kan utvecklas och lära sig, snarare än i miljöer där tränarna tänker att några spelare är duktiga talanger medan andra inte är det.

(läs mer i exempelvis Hornig, Aust & Güllich, 2014, Coté, Baker & Abernethy, 2007, Cote & Vierima, 2014, Moesch et. al, 2013, Duda 2013, Dweck 2012)

Ett ledarskap där alla är välkomna

Svenska Fotbollförbundets tränarutbildning, spelarutbildningsplan och Fotbollens spela, lek och lär genomsyras av samma budskap. Verksamheten ska utgå från ett barnrättsperspektiv vilket innebär att barnets bästa alltid ska ha högsta prioritet. Barnfotbollen ska vara lekfull, allsidig och bygga på barns egna behov och förutsättningar.

(läs mer i SvFF:s tränarutbildning, spelarutbildningsplan eller på RF:s hemsida)

Individuella utmaningar, i stället för selekteringar

Grunden är att så många spelare som möjligt deltar så länge som möjligt. För att uppnå detta mål är det viktigt att undvika selekteringar och medvetna nivåindelningar som sker över tid, annat än tillfälligtvis under enstaka övningar. Med hjälp av ett kreativt ledarskap kan man istället ge individerna utmaningar i den miljö där de befinner sig.

RF:s definition av individanpassning: Träning anpassad till var och en utifrån färdighets-, kunskaps- och mognadsnivå. Kan genomföras oavsett hur träningsgruppen eller laget är sammansatt.

Definitionen visar att det går att ge individuella utmaningar i den träningsgrupp man ansvarar för. Självklart behöver även de för tillfället bästa få utmaningar och stimulans, så att de behåller motivationen. Det ansvarsfulla ledarskapet handlar om att möta alla barn och ungdomar på den nivå där de befinner sig för tillfället. Varje ung spelare är nämligen på sin unika utvecklingsresa. Någon är tidig i sin fysiska utveckling, en annan har spelat 200 timmar fotboll med sitt storasyskon före den första fotbollsträningen och en tredje tränar för tillfället fotboll bara för att kompisen gör det. Dessa faktorer säger ingenting om vart deras fotbollskarriärer tar vägen i framtiden. Utmaningen som tränare är därför att ha höga förväntningar på alla och vara engagerad i alla i träningsgruppen/laget. Detta är ett synsätt som delas av stora och omvärldsmedvetna fotbollsnationer.

Om fokus ligger på spelarutveckling bör alltid den långsiktiga utvecklingen prioriteras före kortsiktiga resultat. Det finns nämligen inga samband mellan goda resultat i junioråldern och goda resultat i senioråldern.

När man i framförallt barnfotboll och i tidig ungdomsfotboll gör nivåindelningen utifrån prestation riskerar de som inte har kommit lika långt i sin utveckling att få sämre stöd och möjligheter (läs mer om argument mot nivåindelning på sidan 73 i boken Tränarutbildning B Ungdom). Ironiskt nog riskerar dessutom de som är långt framme i sin utveckling att inte heller vinna några fördelar över tid. Även om dessa initialt utvecklas mer tenderar de senare att sluta på grund av ökade krav och att de känner sig pressade. Dessutom missar de ofta möjligheter till långsiktig utveckling. Mycket fokus ligger snarare på resultat och att behålla sin ”talangstatus” än att utbilda sig som spelare – bredda sin förmåga och förbereda sig för seniorspel. Spelaren tänker: ”Varför ska jag träna på en fint som jag inte kan när det just nu fungerar bra med den fint som jag kan? Vi vinner och jag får beröm.”

Forskningen säger att det är oerhört svårt att förutsäga vilka som kommer att utvecklas mest. Ledarskap handlar därför om att ge alla chansen att nå sin egen fulla potential genom att ge alla likvärdiga möjligheter, utifrån egna förutsättningar.

(läs exempelvis Martindale, Collins & Abraham, 2010, Güllich, 2014, Martindale, Collins, & Daubney, 2005, Fallby, 2006, Farrow, Baker & MacMahon, 2008)

Daniel Ekvall

Riksinstruktör i Beteendevetenskap, SvFF

Henrik Gustafsson

Docent i idrottsvetenskap, Karlstad universitet