Sjukdomslära

Allergiska reaktioner

Allergi är en form av överkänslighet. Det man är allergisk mot kallas allergen. Exempel på allergen är till exempel pollen, mögel, damm, pälsdjur och livsmedel. Vanliga symptom är snuva, kliande ögon, hudutslag, huvudvärk och allmän trötthetskänsla.

Är man överkänslig mot till exempel nötter eller insekter kan det snabbt uppstå en mycket allvarlig situation. Personen kan bli illamående, få klåda, svullnad i ansiktet, få andningsproblem och även bli medvetslös.

Det är bra om man som ledare känner till om någon av ens idrottare är överkänslig mot något eller har någon sjukdom. Då kan man för förbereda sig för hur man ska agera vid en akut situation. Vid en allergisk reaktion ska man avlägsna det som orsakat anfallet och ringa 112. Fråga personen om hen har några mediciner som hen brukar ta vid ett anfall. Ha gärna astmamedicin i sjukvårdsväskan.

 

Astma

Astma är en inflammatorisk luftvägssjukdom. Vissa luftvägar kan dra ihop sig och försvåra andningen vid ett anfall. Det finns olika faktorer som kan utlösa ett anfall till exempel starka dofter, damm, vissa djur, infektioner, kyla och fysisk ansträngning.

Om en person får andningsbesvär ska personen sitta upp. Ge personen astmamedicin. Ring 112 om detta inte hjälper.

För att förebygga ett anfall bör man:

  • göra en långsam och försiktig uppvärmning, inhalera luftrörsvidgande spray 20-30 min före fysisk aktivitet och då och då under träningspasset
  • undvika starka parfymer och andra starka dofter, djur, dammiga utrymmen, vistas ute vid stark kyla (använd i så fall värmeväxlare, som värmer upp inandningsluften) med mera.

Läs mer om astma på 1177.se

 

Diabetes

Om bukspottkörteln producerar för lite insulin, som är en förutsättning för att kroppens celler ska kunna ta upp glukos (blodsocker), har man diabetes.

Vissa organ till exempel ögon, njurar, hjärta och nerver mår ej bra om en person har en för hög blodsockerhalt (”känning”) under en längre tid.

Man skiljer på ungdomsdiabetes och åldersdiabetes. Ungdomsdiabetes ger ofta kraftiga symptom i tidigt skede. Symptom som uppträder är stora urinmängder, ökad törst, viktminskning och trötthet.

Ungdomsdiabetes (Typ 1-diabetes) behandlas med insulinsprutor. Regelbunden motion och en kolhydratreglerad kost är också viktigt för att kunna behålla blodsockerhalten på en stabil och acceptabel nivå.

Åldersdiabetes (Typ 2-diabetes) drabbar ofta äldre personer som oftast är överviktiga. Personens levnadsvanor är avgörande. Symptomen är samma som vid ungdomsdiabetes men mildare. Personen som drabbas har ofta en viss insulinproduktion.

Åldersdiabetes behandlas i första hand med en kostomläggning i kombination med motion. Om inte detta hjälper behandlar man med tabletter som höjer insulinproduktionen. Räcker inte detta måste man ta insulinsprutor regelbundet.

Om blodsockerhalten blir för låg, brukar det kallas för en ”känning”. Detta kan inträffa vid en stor eller långvarig fysisk aktivitet och ett för litet kostintag. Personen kan då bli då trött, irriterad, förvirrad, aggressiv, få huvudvärk och darrningar. Denna person behöver snabbt få i sig snabba kolhydrater till exempel saft eller druvsocker och därefter långsamma kolhydrater för att blodsockernivån ska stabiliseras på en acceptabel nivå.

En person som har diabetes kan bli medvetslös på grund av diabeteskoma (för hög blodsockerhalt) och insulinkoma (för låg blodsockerhalt).
För att kunna skilja dessa åt måste man kontrollera blodsockerhalten. Har man ingen möjlighet att göra detta eftersom stickor saknas kan man ge blodsocker till den medvetslösa personen i form av en glukagon-spruta.  Det är inte farligt att ge glukos till en person med diabeteskoma, det höjer blodsocker obetydligt, men däremot livräddande vid insulinkoma. Man får därför aldrig ge insulin till en medvetslös person utan att ha konstaterat en för hög blodsockerhalt!

Ring 112 om du är osäker på hur du ska agera.

Läs mer om diabetes på 1177.se

 

Epilepsi

Epilepsi är en tillfällig störning av hjärnans funktioner. Skadan kan orsakas av en skada på hjärnan vid förlossning, skallskador senare i livet, en hjärnblödning eller av ett längre missbruk av alkohol eller tabletter.

Man brukar skilja på två typer av anfall, grand mal och petit mal.

Petit mal (”lilla anfallet”) är vanligast hos barn. Barnet blir frånvarande under några sekunder till några minuter. Personen stelnar till med en frånvarnade, tom och stirrande blick. Man kan inte få kontakt med personen under anfallet.

Grand mal (”stora anfallet”) medför att personen blir medvetslös och faller ihop med kramper. Personen kan tugga fradga och få en spontan urin- och avföringsavgång, vilket blir väldigt pinsamt för personen då hen vaknar upp. Efter anfallet uppstår ett stort sömnbehov. Tiden under anfallet kännetecknas även av ett minnesbortfall.

Ett epilepsianfall kan bland annat utlösas av snabbt blinkande ljus, stress, sömnbrist och alkoholförtäring.

Behandling av ett epilepsianfall
Se till att personen inte skadar sig under anfallet. Stoppa något mjukt under personens huvud eller låt huvudet ligga i ditt knä, med ett lätt stöd av dina händer. Motverka ej kramperna.

Om anfallet pågår i mer än fem minuter eller det blir fler anfall i rad bör man söka läkarvård. Man söker även läkarvård om det är personens första anfall.

Läs mer om epilepsi på 1177.se

 

Feber och infektioner

Låt inte någon idrottare delta vid en fysisk aktivitet om de har allmänna sjukdomssymptom (feber, halsont eller känner sig ”hängig”). Kroppstemperaturen är individuell. För att veta om en person har feber eller inte, bör man därför ta kroppstemperaturen, när man är frisk vid några tillfällen (både morgon och kväll).

En ökad vilopuls kan också vara en indikation på en infektion i kroppen. Även vilopulsen bör kontrolleras vid några tillfällen, eftersom den förändras med träningsgrad och vid överträning.

Ingen fysisk aktivitet ska bedrivas om man har en infektion i kroppen. Fysisk aktivitet vid halsfluss (halsont, röda svullna halsmandlar, feber) kan medföra hjärtmuskelinflammation. Det finns även andra infektioner som kräver läkarundersökning till exempel ögoninfektioner, lunginflammation och bihåleinflammation.

Ha minst ett par dagars marginal efter en infektion innan du börjar träna. Framför allt för att vara säker på att du inte ska smitta någon annan. Idrottarens fysiska status sjunker under träningsuppehåll. Stegra därför träningen successivt efter sjukdomsfrånvaro och även efter skador. Att ha god handhygien är viktigt. Tvätta därför händerna ofta för att undvika smittspridning.