Kurvbild

Orienteringsförmåga6.jpg

Kurvbilden är kartans återgivning av höjdskillnader i terrängen. För att visuellt representera en 3D-formation i 2D på kartan används kurvlinjer (ofta kallat höjdkurvor). När det är är tätt mellan kurvorna är det brant i terrängen. Kartans ekvidistans avgör hur stor höjdskillnad varje höjdkurva representerar. Den vanligaste ekvidistansen på en orienteringskarta är 5 meter. På nästan alla orienteringskartor är kurvbilden en grundläggande beståndsdel, och i många terrängtyper går det att springa hela orienteringsbanor enbart med hjälp av kurvbilden. En god förmåga att förstå kurvbilden är grundläggande för att kunna utveckla verktyg/metoder och genomförandet.

Figur - Bild 4.jpg

Att behärska på respektive nivå:

Grön nivå: Förstå att det bruna på kartan visar markens former i naturen.

Vit nivå: Mycket enkel teoretisk kunskap om hur höjdkurvor fungerar.

Gul nivå: Förståelse för höjdkurvor i terrängen. Kunna förutse när det går uppför eller nedför. Hitta högsta punkten på en höjd. Följa en tydlig höjdkant.

Orange och röd nivå: Förståelse för topografi och höjdformationer. Kunna följa höjder som ledstång och använda som avstämningspunkter på en bana. Behärska att läsa detaljer i kurvbild så som sänkor och åsar.

Violett nivå: Förmåga att urskilja detaljerad kurvbild (till exempel när kontrollpunkten utgörs av ett kurvbildsföremål där det förekommer flera av samma typ i och/eller omkring kontrollringen). Förmåga att orientera på skrå och i flack detaljfattig terräng med diffusa höjdskillnader.

Blå och svart nivå: Snabbt bearbeta komplexa kurvbildsåtergivningar och kontrollens placering i kartans större kurvbildsformationer.

Fördjupning kurvbild

Hur kan du se vad som är högsta respektive lägsta punkten?
Kurvbilden ritas med bruna streck på kartan och den ritas i lager där du kan likna den lägsta punkten i naturen som nere och högsta punkten som uppe på toppen. Beroende på om kartan redovisar ett område med kraftig sluttning eller ett område med kullar bredvid varandra så ser det olika ut på kartan. Om det är en kulle så redovisas det med en eller flera höjdkurvor som var för sig bildar slutna linjer. Det är den innersta höjdkurvan som omsluts av andra höjdkurvor som utgör toppen av kullen vilket motsvarar det som kallas högsta punkten. Logiskt är det då att den yttre höjdkurvan utgör nedre delen av kullen. Antalet höjdkurvor avslöjar om det är en hög kulle eller låg kulle. Ju fler kurvor som omsluter varandra desto högre kulle.

I många terrängtyper är det väldigt användbart att snabbt se vilken punkt som är den högsta punkten i ett område. Högsta punkten är en bra hållpunkt på en sträcka, bra att förhålla sig till vid en kontrolltagning eller något som kan användas vid förenkling. Förståelsen för vad som är högsta punkten är en grundfärdighet. Att använda högsta punkten för att förenkla orienteringen är en metod som beskrivs under verktyg.

Karta - Bild 5.jpg

Om det är en sluttning som redovisas på en karta så bildas sällan slutna linjer. Istället är det många linjer bredvid varandra som är utsträckta över ett långt parti på kartan. För att kunna avgöra vad som är nere respektive uppe i ett sådant område behöver du titta på andra karttecken. Enklast är att se om det finns några branter utritade. Taggarna på en brant pekar alltid åt det håll som lutar nedåt på branten. Finns inga branter kan du titta efter tecken som visar på vatten i terrängen. Stora sankmarken bildas i regel nedanför en sluttning men sällan ovanför. Samma sak med sjöar. Bäckar rinner nedåt och oftast mynnar de ut i någon typ av större vattendrag, sankmark eller sjö.

Karta - Bild 6A.jpg

Hur  kan du veta hur stor höjdskillnaden är?
Höjdskillnaden mäts i ekvidistans och anges på kartan. Vanligt förekommande ekvidistanser på en orienteringskarta är 2,5 meter eller 5 meter. Förflyttar du dig mellan en höjdkurva och en annan har du med 5 meters ekvidistans förflyttat sig 5 meter högre eller lägre i terrängen.

Hur ser du när en sluttning är brant respektive flack?
Det kan vara olika långt mellan höjdkurvorna på kartan och det betyder att det är en flackare sluttning om det är glest mellan kurvorna på kartan och brantare om det är tätt mellan höjdkurvorna på kartan. Oavsett hur tätt det är mellan höjdkurvorna så kommer du ha förflyttat dig lika mycket uppför eller nerför vid lika antal höjdkurvor.

Figur - Bild 6B.jpg

Hur ser du när det är en grop och inte en höjd?
Små gropar redovisas på kartan med egna karttecken som inte säger något om formen på dem. Större gropar redovisas med höjdkurvor med lutningsstreck, som kan jämföras med taggarna på en brant, som visar vilken sida som är nedåt. På en stor grop finns taggar på ”insidan” av höjdkurvan. Skillnaden mellan lutningsstreck på brant respektive höjdkurva är att på branten sitter lutningsstrecken tätt men på höjdkurvan är det endast enstaka lutningsstreck.Figur - Bild 7.jpg

Hur ser du när det är en ås respektive sänka?
En ås är som en näsa som sticker ut från en höjd och en sänka är motsatsen. En sänka kan vara en ravin i en dalgång eller så liten som endast en liten inbuktning längs med en höjdkurva. Det enklaste sättet att avgöra om det är en ås eller sänka är att föra samma logiska resonemang som för att veta vad som är nere eller uppe i en sluttning. Det vill säga utgå från att vatten rinner nedåt och gör det där det blir dikesformat vilket det är i en sänka men inte på en ås. Saknas vattentecken så får du använda dig av ett utvidgat perspektiv på kurvbilden och först avgöra lutningen kring det som antingen är en ås eller en sänka.

Karta - Bild 8.jpg
Mer om kurvbild

  • Träningstips i Full koll 2

Övningar:

  • Full koll 1 (i boken)
  • Full koll 2 (i boken och på webben)
  • LandscapAR 

Läs vidare
Här kan du läsa de andra texterna under kapitlet Grunder:
Karttecken
Översättningsförmåga
Kartkontakt
Upp med blicken
Passa kartan/positionering