Acceptans

Under senare tid har kognitiv beteendeterapi (KBT) mer och mer börjat användas för att prestera bättre inom idrotten. Fokus riktas mot att förstå vad det är som händer, acceptera jobbiga tankar och känslor och att lära in nya mer hjälpsamma beteenden.

Block - Frågetecken.jpg

När man jämför dessa metoder med den klassiska idrottspsykologin har inlärningspsykologin en mer framträdande roll. Man utgår ifrån att det viktigt att förstå varför man gör saker.

Jämfört med den klassiska idrottspsykologin finns en del skillnader:

  • Mer fokus på beteende och inlärning och att förstå hur tankar och känslor hänger ihop med det vi gör.
  • Mindre fokus på att minska symtom och trycka bort negativa tankar. Mästerskapskänslor som nervositet och oro är naturligt vid träning och tävling. Det är normalt att tänka negativa tankar när vi är stressade och tycker något är viktigt. Det är dock inget som på något sätt behöver påverka prestationen och vi kan träna på hur vi förhåller oss till naturliga känslor i livet som vi kanske helst skulle vilja undvika.
  • Mindre fokus på att hitta rätt känslotillstånd och istället träna på att inte reagera på tankar och känslor med rädsla, undvikanden eller automatik i stunden på ett sätt som inte är bra för prestationen.

Hur vi förhåller oss till negativa tankar har länge varit ett fokus inom idrottspsykologisk forskning. Länge fanns en uttalad målbild att bli av med negativa tankar för att de störde förmågan att prestera. Nu har pendeln börjat svänga mot att istället förespråka ett förhållningssätt som bygger på acceptans och att normalisera hur vår hjärna fungerar. Viktigt att lyfta fram är att acceptans inte på något sätt handlar om att lägga sig platt eller ge upp, utan är ett sätt att möta utmaningar med nyfikenhet och öppenhet.

Innan tävlingsdagen kan många känna igen en viss spändhet och att kroppen börjar förbereda sig på vad det är vi ska göra. I ett första steg när vi närmar oss en utmaning börjar vi analysera vad det är vi ska göra och vad som förväntas av oss. Ser man tävlingen som mycket viktig kan den upplevas som hotande. Ju närmare start man kommer desto mer riktas uppmärksamheten mot det som kommer att hända och vi kan känna oss oroliga, nervösa och spända. Genom att nyfiket titta på oss själva och se vad som händer kan vi få hjälp med att se på dessa tankar och känslor med lite distans. Självreglering är avgörande för att prestera bra på tävling. Det betyder förmågan att på ett effektivt sätt bemöta våra tankar och känslor för att agera och styra oss själva mot vårt mål.

Om vi utan att reflektera fortsätter att prata med våra nervösa tankar finns en risk att vi riktar all energi mot det som upplevs som ett hot. Det kan vara att banan är svår eller att vi skänner oss trötta i benen när vi värmer upp. Om vi aktivt pratar med de negativa tankarna för mycket är risken stor att kroppen tar hotet mer och mer på allvar och mobiliserar sin överlevnadsreaktion.

Men att i alla lägen försöka tvinga bort negativa tankar kan vara kontraproduktivt då själva bortträngande kan bidra till att vi håller tanken vid liv (genom att checka att vi inte tänker på den). Det kan ta mycket kraft att tvinga sig själv att tänka positivt, kraft som i stället kan lägga på att fokusera på uppgiften.

Läs vidare
Här kan du läsa de andra texterna under kapitlet Grundläggande strategier:

Beteendemål