Undvikande

Mycket av vårt beteende bygger på vanor. Om något har fungerat tidigare är chansen stor att vi använder samma strategi igen. Ett problem är att vi gärna vill bli av med obehagliga situationer och känslor så fort som möjligt. Det gör att idrottare ibland fattar beslut som inte är optimala.

Block - Trappa.jpg

”Jag vill bli av med känslan av att jag ligger efter och känner mig långsam” kan leda till att personen instinktivt springer för snabbt i ett orienteringsteknisk svårt parti och bommar. Att här stå ut med den stressiga känslan och ta ett kartstopp skulle ha varit bättre för den långsiktiga prestationen, men stressen gör att man i stunden inte stannar utan kör på för att det ”känns lite bättre just då”.  

Man kan undvika olika saker, att slippa skämmas, att undvika att ta ett eget vägval och riskera att ensam springa fel osv. I stunden blir man belönad av en kortsiktig känsla av lättnad vilket gör att man riskerar att lära in att agera på samma sätt igen. Det är värdefullt att känna till hur undvikande fungerar och försöka utmana sig själv. Att göra det som känns bäst i stunden är inte alltid det som ger bäst resultat. Ofta handlar det om att upptäcka när hjärnan automatiskt vill dra iväg från planen och beteendemålen och fokusera på uppgiften igen.

I början känns det självklart svårt att göra dessa val. Med tiden, då egna erfarenheter byggs på att agera tvärt emot känslan i stunden, känns det ofta lättare.

Läs vidare
Här kan du läsa de andra texterna under kapitlet Under loppet:
Acceptera tankar
Psykologisk flexibilitet
Att prestera i nuet